Det finns många olika former av psykoterapi. Ett sätt är att indela olika psykoterapier utifrån den ¨enhet¨ som behandlas; t ex individuell psykoterapi, parterapi, familjeterapi eller gruppsykoterapi. Andra sätt är att indela psykoterapi kan vara utifrån psykoterapeutiska riktningar som t ex psykodynamisk psykoterapi, psykoanalys, integrativ psykoterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT), interpersonell psykoterapi, existentiell, relationell eller humanistisk psykoterapi.
Samtalet är psykoterapins grund. Samtalet finns med som en del av varje psykoterapi, men hur framträdande det är varierar. Samtalet kan kombineras med s k icke-verbala tekniker och metoder som t ex hypnos, kroppspsykoterapi, EMDR, inre bilder och/eller mindfulness om det verkar vara fördelaktigt för klienten.
Det gemensamma för alla former av samtalsterapi är att de utgår från samtalandet. Samtalet är basen för all slags psykoterapi och om det kompletteras med t ex andningsövningar, kroppsövningar och visualiseringsövningar (imaginationer) övergår terapin mot kroppspsykoterapi. Om samtalsterapin kombineras med t ex visualiseringsövningar, symboldrama eller metaforer och hypnos övergår terapin i hypnoterapi. Även i dessa psykoterapiformer ägnas mycket tid till samtalande.
På detta sätt kan dessa psykoterapiformer också ses som integrativa psykoterapier på så sätt att de kombinerar olika psykoterapeutiska metoder och teoretiska synsätt. Även i rena samtalsbaserade terapier finns vanligen en viss integration av olika teoretiska perspektiv. Fastän psykoterapeutiska riktningar ofta framställer sej som väldigt olikartade finns många gånger stora överlapp såväl i teori som praktik eller så finns gemensamma tankegångar som formuleras på mycket motstridiga sätt.
ICKE-VERBALA PSYKOTERAPIFORMER
Samtalet är psykoterapins grund. Samtalet finns med som en del av varje psykoterapi, men hur framträdande det är varierar. Samtalet kan kombineras med s k icke-verbala tekniker och metoder som t ex hypnos, kroppspsykoterapi, EMDR, inre bilder och/eller mindfulness om det verkar vara fördelaktigt för klienten. Begreppet icke-verbala kan syfta på såväl själva metoden (t ex musik, visualisering) som på att det finns ett starkare fokus på klientens upplevelse och icke-verbala uttryck än i många rent verbala psykoterapier.
Det gemensamma för alla former av psykoterapi är att de utgår från samtalandet. Samtalet är basen för all slags psykoterapi och om det kompletteras med t ex andningsövningar, kroppsövningar och visualiseringsövningar (imaginationer) övergår terapin mot kroppspsykoterapi. Om samtalsterapin kombineras med t ex visualiseringsövningar, symboldrama eller metaforer och hypnos övergår terapin i hypnoterapi. Även i dessa psykoterapiformer ägnas mycket tid till samtalande.
En del människor har svårigheter att använda samtalande på ett konstruktivt sätt. Klienten själv har i sådana fall ofta själv upplevelsen av att inte komma så djupt genom enbart samtalande. Det kan handla om att samtalandet inte leder till kontakt med känslomässig upplevelse eller att kontakten med den kroppsliga upplevelsen blir alltför svag eller sporadisk. Eller så kan man ha svårt att identifiera och uttrycka sina känslor verbalt. För andra personer kan det handla om att man kanske har en stark visualiseringsförmåga och därför med fördel kan arbeta med inre bilder och visualisering eller kanske man har en god förmåga till hypnos och därför kan dra fördel av någon form av hypnos. Under bl a sådana omständigheter kan användandes av någon form av s k icke-verbala metoder vara ett bra alternativ.
KROPPSPSYKOTERAPI
Kroppspsykoterapi har många olika former och kan bedrivas utifrån såväl psykodynamisk som humanistiskt psykoterapeutiska utgångspunkter. Kroppsinriktad psykoterapi, kroppsorienterad psykoterapi, analytisk kroppspsykoterapi och bioenergetics är några några former.
Kroppspsykoterapi innefattar ett direkt arbete med kroppen och ett fokuserande på kroppslig och känslomässig upplevelse. Kroppspsykoterapi bedrivs vanligen med kroppskontakt mellan klient och psykoterapeut, men terapin kan också genomföras helt utan kroppskontakt. Arbete med andning och visualisering är också vanliga inslag i kroppspsykoterapi.
Kroppspsykoterapi kan användas vid de flesta former av psykologiska och känslomässiga svårigheter, men är särskilt användbart vid psykosomatiska eller somatoforma besvär, smärta och svåra muskelspänningar, svårigheter att sätta ord på sina känslor, liksom vid svårigheter att känna känna sej närvarande i sin kropp.
En hel del inslag i mindfulness ligger också nära kroppspsykoterapi och teknikerna i mindfulness kan sägas utgöra en liten del av alla de tekniker och metoder som kan komma till användning inom kroppspsykoterapin.
HYPNOS - HYPNOSTERAPI - HYPNOTERAPI
Hypnos är ett vagt begrepp och hypnosens område omfattar en stor vidd av skiftande teorier, tekniker och metoder. Någon form av hypnos kan användas utifrån alla psykoterapeutiska traditioner och metoder så som t ex psykodynamisk psykoterapi, KBT, humanistisk psykoterapi, EMDR, symboldrama, psykosyntes, par- och familjeterapi.
Många hypnostekniker förekommer under andra benämningar inom andra psykoterapitraditioner. Hela hypnosmetoder (t ex systematisk desensibilisering i fantasin, exponering i fantasin, symboldrama, NLP) eller delar av metoder (t ex inom schematerapi, dialektisk beteendeterapi och mindfulness inom KBT, EMDR, fokusering) har sitt ursprung i olika former av hypnos.
Hypnos kan utföras genom lika former av visualisering (eller s k föreställningsövningar, imaginationer, inre bilder), suggessioner, hypnotiska metaforer och berättelser, andningstekniker och/eller rörelsetekniker, liksom självhypnos. De upplevelser man kan ha i ett hypnotiskt tillstånd, ett förändrat medvetandetillstånd, är vanligen inte unika - liknande upplevelser kan förekomma i en rad andra besläktade tillstånd.
Någon form av hypnos kan användas vid de flesta psykologiska, känslomässiga, relationella och somatiska besvär, liksom vid ovanor (t ex rökning, nagelbitning) och utveckling av personliga styrkor. Hypnos vara av värde vid de flesta former av depressiva tillstånd, ångest och vid olika slags fobier, post-traumatisk stress, bristande självförtroende och bristande kontakt med sin kropp och/eller sina känslor. Psykosomatiska besvär som smärta, spänningshuvudvärk och svåra muskelspänningar, utmattningsdepression och olika fomer av s k somatisering, liksom särskilt mag-tarmbesvär som colon irritabilé eller IBS kan svara väl på hypnosbehandling.
EMDR
EMDR (Eye Movement Desentizitation and Reprocessing) har utvecklats til en egen form av psykoterapi, men många psykoterapeuter som arbetar med hypnos ser det som en speciell form av hypnosterapi.
EMDR-behandling sker vanligen genom att terapeuten gör en handrörelse som klienten följer med ögonen, men proceduren kan även utföras på andra sätt. Vissa former av hypnos, bl a ego-state-therapy, är en integrerad del av behandlingen vid mer komplex problematik.
EMDR kommer främst till användning vid PTSD, post-traumatiskt stress syndrom, men kan även användas vid andra besvär. PTSD är en symptombild som främst kan uppkomma efter överfall, misshandel, våldtäkt m m eller olika former av olyckor och katastrofer, men liknande ¨enklare¨ problematik kan uppstå även vid vad som kan tyckas vara mindre dramatiska händelser.
PSYKOTERAPI MED MUSIK
Det finns ett flertal olika musikterapeutiska behandlingsformer. De kan bygga på musiklyssning och/eller egna musikuttryck - i vissa fall i kombination med visualisering och inre bilder, ibland i kombination med andningsövningar och/eller rörelse.
Ett exempel på en sådan musikterapeutisk form är GIM-metoden med musiklyssnande och arbete med inre bilder.
PARTERAPI & FAMILJETERAPI
Parpsykoterapi sker oftast genom samtalande, men ibland kan olika former av hypnos och visualiseringstekniker användas. Par- och familjeterapi kan utgå från en mångfald olika teoretiska perspektiv.
Parterapi har mestadels sitt fokus på samspelet inom paret och deras sätt att lösa inbördes olikheter och konflikter. Familjeterapi sker på liknande sätt, men med fokus på familjens samspel.
TANDLÄKARSKRÄCK
Tandläkarskräck, eller extrem tandvårdsrädsla, är en mycket vanligt förekommande rädsla eller fobi. Tandläkarrädsla är den kanske mest utbredda rädslan i befolkningen, men för en del människor blir denna rädsla så stark att den blir ett hinder för att genomföra nödvändig tandvård.
Från 1999 kan patienter under vissa förutsättningar få behandling av sin tandvårdsrädsla genom Landstingens högkostnadsskydd.